PLANERAT KEJSARSNITT 2010-07-20

Då va det dax för mig att berätta lite om dagen då våran underbara Hugo kom till världen :)


Måndag 19/7

Skulle vi på en helt vanligt standard kontroll som alla gravida gör 1 gång i veckan efter man gått över tiden på Östra sjukhus. Kom dit,fick vänta lääänge och tillslut fick vi komma in till ett ultraljuds-rum där en barnmorska tog emot oss och började direkt förklara varför vi va där och vad hon skulle göra under tiden.
Ja ett ultraljud (som jag gjort minst 10 ggr innan) och hon började titta på bebisen och mätte och mätte. Tittade lite udda på mig och tillbaka på skärmen och på mig igen.. Jaha ?? Va händer ??
Hon gör en mätning på bebisen och på min livmoder och säger att vårat barn har en beräknad vikt på 5,5 KILO,
+- 1 kilo... !!!

Jösses,va säger hon-tänkte jag...
Min barnmorska jag haft på frölunda har då aldrig nämnt nåt om sånna siffror....
Jag förstod nästan direkt va det innebar. Eftersom jag gått över 2 veckor så kunde en "igångsättning" vara ganska riskabel eftersom bebisen va så stor. Så återigen diskuterade vi kejsarsnitt (som ni kanske minns att vi skulle gjort redan den 30/6,alltså 3 veckor innan !!!
Iaf.. Så tyckte barnmorskan att det va det bästa och rekommenderade det fast det va självklart upp till oss,mig hur vi ville göra...
Och så trött jag va i huvudet efter allt som varit. Jag visste inte vad jag skulle göra... Skratta,gråta ??
Ja,vi gör detta jävla kejsarsnittet så mitt barn kommer ut säkert !!! - Va det enda jag kunde tänka på och så blev det. Vi sa tillslut "JA" och fick återigen sätta oss ner och vänta på en tid för operationen.


Ca 20 min senare kommer barnmorskan tillbaks och ger oss tiden.
Vi fick bege oss mot inskrivningen direkt...


Tisdag 20/7
Va datumet vi fick. Alltså bara 1 dag senare !!!!!
Här har vi gått och väntat på värkar,åkt in och ut på kontroller och helt plötsligt är det bara bestämt (igen) att vi ska bli föräldrar just denna dagen.


Jag vaknade runt 07.00 och skulle duscha med en speciell svamp och tvål som alla måste göra innan operation. Fick dricka senast 08.00 och hade inte ätit efter 23.30 dagen innan. Barnmorskan hade gett oss en tid att vara på östra ifall allt skulle gå enligt planerna var det våran tur redan vid 10.00 på morgonen. Så vi begav oss mot östra så vi va där redan vid 09.00.
Fick sitta i ett litet väntrum där en barnmorska kom och gav oss info till och från om hur läget såg ut och ganska
tidigt fick vi veta att ett akutfall kommit före oss så vi skulle få vänta tills tidigast kl 12.00....


   Och vi väntade....


Runt 10.30 hade barnmorskan ordnat ett rum åt oss med riktig säng och bord så vi kunde få plats haha...
Där tog vi fram "Yatzy" och en kortlek,satte på musik och försökte få tiden att gå och hoppades på att det skulle vara våran tur snart.

Strax efter 11.30 satte dom dropp och kateter på mig och förberedde mig inför snittet,men precis när det va klart kom ett till akutfall och läkarn va tvungen att ge sig av... Puhh... Mer väntan...

 Trötta,spända och väldigt nervösa !

 Kim försökte glatt roa mig....

 Så kom droppet och katetern...

Vi fick vänta fram till 14.30 då äntligen en barnmorska kom in och sa att det va våran tur.
Jag minns den känslan. Knappt nervös men va ändå på väg att börja gråta när dom körde iväg mig till operations-rummet.
Det första dom gjorde va att få dit narkos-läkarn som skulle ge mig ryggbedövning och HARRE va icke skönt det va.
Jag va tvungen att lägga mig i fosterställning (ni kan ju tänka er hur det gick med min mage) och samtidigt ha en barnmorska som tryckte mina ben upp mot magen för att jag skulle kunna få ut ryggen ordentligt så inget skulle gå fel.
Smärtsamt men snabbt gick det. Morfinet gick rakt in i kroppen och rumpan och fötterna blev glödhetta,vilket va mening med. Kände mig ganska snabbt förlamad så allt fick gå väldigt fort. Vända tillbaks mig och lägga mig till rätta på bordet...
Narkos läkaren slåg lite lätt på min mage och gick uppåt med en kall blött bommul-tuss och frågade om jag kände något. upprepade det 2 ggr sen va jag totalt bedövad...
Kände beröring men ingen smärta...

 
Snygga eller hur ? Där börjar iaf morfinet ta sig ganska bra....

När jag låg där på bordet så kunde jag bara tänka på en sak... "skrik,skrik,skrik" Jag ville bara höra bebisens skrik och veta att allt va bra. Sen självklart va det va för kön på lille skrutten med,men just då va inte det viktigt !

Och då... Strax efter 15.00 kom det !! Bebis skriket som vi väntat på... Och Kim tittade på mig med en blick som sa mer än tusen ord !! LYCKA !!

Kim va väldigt orolig under hela operationen och frågade mig ganska ofta " hur går det,hur mår du" och jag bara log och svarade "mmm,bra" haha... Va nästan helt väck om jag ska vara helt ärlig !
"DET ÄR EN POJKE" sa barnmorskan och gav honom till Kim som fick visa upp honom för mig och jösses va jag grät... Visste inte riktigt varför eller av vilken andledning...
Va nog allt möjligt. Lättnad,lycka,oro osv... JA PRECIS ALLT !!!


Men va fin han var. Vilken kille vi hade skapat.. Helt perfekt från tå till topp. Skrek och va helt till sig men det hörde man inte utan tittade bara med en fast blick på denna underbara gosse som va våran !!


Kim försvann ut med barnmorskan och våran lilla pojk för att klippa navelsträngen och väga och mäta.


   LYCKA !!!!


Under tiden kände jag mig illamående och så trött. Läkarn höll på att trycka och ha sig med min mage och sy ihop snittet,vilket jag kände men som sagt ingen smärta utan bara beröringen.
Jag kunde inte vänta med att höra vad han vägde och hur lång han var och att allt va bra...
Barnmorskan öppnar dörren och frågar och Kim svarar stolt " 5110 gram och 55 cm lång,tjocksmock"
Oboý sikken redig kille,du måste ha gett han så bra med näring under era 9 månader- sa barnmorskan.
Ohhh jaaaa,det kan man säga !! Haha...

Och har har vi honom... Våran älskade Hugo. Så liten,så vacker,så perfekt !!


"Nykläckt" och så fin 2010-07-20 Kl. 15.05 !


Sådär. Nu har jag försökt berätta en del om våran dag... Fick ingen "vanlig" förlossning men är lika lycklig och nöjd för det. Kejsarsnitt är en otrolig upplevelse i sig och smärtan många kvinnor känner under en förlossning för jag tyvärr bära med mig efteråt ist,men det är så värt det !!

Några frågor ? Bara att fråga...

Trevlig Helg ! // Alexandra


RSS 2.0