Alexandra - Mamma till finaste Hugo

Idag fyller min man 24 år. Jösses. Snart 30 jue :O

Väckte honom runt 10.00 tiden imorse och hade gjort frukost på sängen och massa presenter :)
Han fick även höra min ljuva stämma till låten "Ja må han leva".

Det är nåt på gång....

Jag bara känner det.



Hoppas,hoppas,hoppas !!

Då va det äntligen den 8 Juli och våran lilla skatt är beräknad tills idag...
Men inte har nån bebis tittat ut än :(
Som alla vet och fruktar så kan man ju lätt gå över tiden med högst 2-3 veckor och jag bönar och ber att jag slipper detta !!!

2010-07-08 -BF-Dagen !

Sen är det upp till dig lille skrutt när du betämmer dig för att komma till världen så mamma och pappa får träffa dig ♥

Ska bege mig till barnmorskan idag så får vi se hur långt vi kommit ;)

Ha en underbar Torsdag !

Love // A

IMORGON ÄR DET DAGEN SOM JAG OCH KIM VÄNTAT PÅ I ÖVER 9 MÅNADER !!!

ATT DET SNART ÄR DAGS....ÄNTLIGEN !

BF-DAGEN 10-07-08

2 dagar kvar nu !!!! Oh jag längtar ihjäl mig !!!
Kom ut nu lille skrutt ♥

PS : Grattis till lillasyster Malin som fyller 18 år idag. Hurra,hurra,hurra !!!

Nu är det 3 dagar kvar till utsatt bf-datum !!!!

God morgon !


Tänkte jag skulle dela med mig lite ångående graviditeten. Skriver inte allt för mycket om den just nu. 


Imorgon går vi in i V.40 och då är det 7 dagar kvar till BF datumet vi fick första gången vi va på ultraljud :)
Tiden har på ett sätt gått otroligt fort. Kommer ihåg dagen då jag fick svaret "JA" på graviditets-stickan som igår... Känslan man hade just då... Tankarna man hade just då...

Nu har man växt in i sin roll som blivande mamma och är ju absolut högst 3 veckor kvar tills det faktiskt är så att jag är mamma. Allt känns så naturligt. Spjälsängen har ju alltid stått och väntat på att lillen ska komma. Alla kläder ligger ju hur bra som helst i byrån. Och alla känslor har jag ju alltid haft... Eller ?

Ja så känns det. Finns liksom inget som är viktigare än just detta. Kim sa senast igår "Nä nu får h*n ta och komma ut" För det är ju det vi väntar på. Vi väntar på just det ögonblicket då jag kan säga eller ringa till Kim och med glädje säga " Vattnet har gått eller oj,jag börjar känna värkar jag inte känt förut" och kan ringa in till förlossningen och sen börjar det nya livet.
Det nya kapitlet som bara finns där bakom hörnet och väntar på oss !!

Det har ju varit lite förvirrande veckor nu det senaste. Just därför har jag inte pratat så mycket om det här på bloggen.
Var hos min barnmorska den 16 Juni och fick då veta att bebisens hjärtljud va precis som vanligt  och allt såg bra ut förutom att h*n låg i säte (vilket innebär att bebisen ligger med rumpan neråt ist för huvudet).
Och fick då veta att det finns 3 alternativ.
1. Vändningsförsök (träffar en förlossningsläkare som mjukar upp livmordern och trycker på magen så bebisen förhoppningsvis vänder på sig)
2. Man kan mäta kvinnans bäcken och barnets huvud för att se om man inte kan föda naturligt ändå.
(Fast finns större risk för skador på barnet om man föder i säte)
3.Man väntar ca 1 vecka och hoppas på att bebisen lyckats vända sig själv trots den lilla ytan som finns där inne. Och har h*n inte gjort det så återstår kejsarsnitt.


Och detta har jag hanskats med några veckor nu. Bebisen låg i säte Onsdagen den 16:e Juni. Vi fick tid hos en förlossningsläkare på "Östra" Tisdagen den 22:e Juni och då låg bebisen fortfarande med huvudet neråt och jag vill inte göra ett vändningsförsök pga av personliga skäl så vi fick en ny tid.
Måndag den 28:e Juni skulle vi komma tillbaks för inskrivning av kejsarsnitt.

"Men va nu ?? Blir det ingen förlossning ??"- Det va min första tanke. Jag hade sett fram emot det och kunde inte se något annat. Så blev väldigt chockad och kände mig besviken. Besviken på att jag inte skulle få gå igenom det som flesta kvinnor går igenom... Tog nån dag innan jag förstod att det va så det skulle förbli. Kejsarsnitt ist för förlossning... När den tanken blivit en vana så fanns det ju ingenting annat kvar att tänka på utan bara vänta på datum då det skulle hända. Dagen då vi äntligen skulle få träffa vårat barn som vi väntat på i 9 hela månader !!!


Hur som helst.

Måndagen den 28:e Juni,alltså 6 dagar efter vi varit på besöket hos förlossningsläkarn då vi fick veta att chansen att bebisen vänt sig igen skulle vara ca 10% så har det hänt.
PÅ 6 DAGAR har våran busunge lyckats vända sig från säte och när läkarn i Måndags skulle göra en sista kontroll för sedan skriva in oss så visade sig att huvudet ligger neråt som det ska fast dock inte fixerat sig. "VA ???"- Ytterligare en chock ! Va händer ?? Ska det hålla på såhär fram och tillbaka hela tiden.... ?? Läkarn frågade varför vi "valt" kejsarsnitt. Valt ? Tänkte jag,vi har inte valt nånting... Och då förstod jag ju att det va nåt som inte stämde. Kunde inte själv se skärmen från ultraljudet fast både Kim och läkarn såg det och bägge tittade ganska konstigt.
"Jaha ? Då blir det inget kejsarsnitt."-Sa läkarn.


Nähe ??? När läkarn gick för att samtala med en kollega sprack det för mig. Jag började storböla som ett litet barn och va så förvirrad och förstod varken in eller ut. Jag va bara så trött på alla ändringar och att behöva ställa om sig mentalt IGEN va bara för mycket.

Trots att det va detta jag ville från början så kändes det som ytterligare en besvikelse. När man hade gått nån vecka och börjat acceptera tanken av att det skulle bli kirurgisk-födsel så händer detta ?

Hur mycket plats finns det där inne egentligen ?? Chansen att det skulle hända va ytterst liten men vårat barn har lyckats vända på sig 4 ggr nu på en kort period. Jösses... Hur liten är då denna människa ? :O

Vilket fall....
Idag Onsdagen den 30:e Juni väntar vi fortfarande spänt på vad som ska hända. Ska på ännu ett återbesök imorgon och kolla igen så h*n inte vänt sig igen. Eftersom vi verkar ha ett sånt livligt barn så måste jag kontrolleras noga nu i slutspurten så vi inte missar nåt.

Nu inatt har det varit en väldigt bråkig bebis och jag vet inte riktigt vad h*n har haft för sig där inne. Rört sig som en galning iaf.
Återstår att se imorgon :)
BF datumet är iaf som vanligt den 8 Juli och jag längtar som en tok på att DU ska bestämma dig för att komma ut !!! Mamma och pappa vill så gärna träffa dig.
Men tanken på att det absolut högst är 3 veckor kvar gör mig ändå ganska glad. Fast skulle inte tacka nej till att du betstämmer dig för att komma till världen just denna vecka ;)
Vi väntar på dig ♥



Så ja. Då har jag delat med mig lite om vad som försegår runt omkring mig och mitt barn i magen.
Hoppas dock att ni tycker det är kul att jag inte bara skriver om det ena eller det andra utan gillar att variera mig.

Ibland blir det om graviditeten-kärleken-vardagen-vännerna... Ja precis allting. Vill helst inte fastna i nåt mönster ännu för vet själv den dagen då min lilla prins/sessa kommer så blir väl detta en klassisk " mamma-blogg" den här bloggen med ;)



Ha det fint !
// Alexandra

Idag (08.00) va vi på första föräldrargruppen. Satt och väntade tills klockan blev 08.20 då det sista paret ramlade in och så va vi igång... Jag och Kim va ju definitivt det yngsta paret och nästan alla såg (förlåt) men dööööö tråkiga ut. Hjälp ! Vart har vi hamnat liksom... ?


Men en stund in i träffen så släppte spänningarna lite och folk började äntligen prata...
MED VARANDRA ! Haha
Såg ett par som jag spanat in sen vi kom innanför dörren som jag skulle kunna tänka mig prata mer med... Kändes som om vi hade samma humor och va lite mer välkomnande än dom andra.. Så ska allt "ragga" nästa gång ;)


Dom flesta låg runt vårat datum och ett par skulle t.o.m ha samma dag ! :)
Men allt mellan 3 juli - 17 juli och ett par va beräknade den 20 augusti... WHAT ? Oj va tidigt dom fick komma då...
Själv ska man "ploppa" ut en liten bebisen förhoppninsgvis inom 6 veckor...
Men men får hålla tummarna att vi hinner gå klart alla gånger...
Vi fick även veta att vi får bara 3 veckor och inte 4 :( Nästa vecka den enda kvällsträffen är inställd pga av att vi börjar närma oss sommaren och semestrar mm...
Så är bara 2 ggr kvar...Den 9:e och 16:e juni... !


Vi fick presentera oss först för varandra och sen pratade nästan bara barnmorskan om förlossning,känslor,vad som är bra att ha förberett innan barnets födsel och massa ditaljer som är bra att veta... Hon gick liksom igenom en hel förlossning från det att "första riktiga" värken kommer tills barnet är ute. Visade bilder mm. Va sååå intressant :) Kim såg mindre road ut men det förstår jag nästan,haha....


Hur som helst va helt okej första "mötet" och hoppas på mer info dom kommande gångerna :)


Magen känns ganska sprickfärdig och skulle inte säga nej till liiite för tidigt födsel... Trots att det absolut inte är bra och barnet kommer när h*n kommer och känner sig redo så ska inte pressa den lille där inne....


Bebismage V.34+6



Ska nog börja skala lite potatis för idag blir det lax med potatis och sås :) mumma !
Men först iväg till "Chili" och kolla soffa...


Ha det bäst !

Frågor och svar

1.Hur långt gången är du ?
28+5

2.När fick du veta att du väntade barn ?
10 Nov 2009

3.Hur reagerade pappan till barnet när han fick veta ?
Han blev chockad,men otroligt glad :)


4.Hur reagerade omgivningen(familjen,vännerna osv.) ?
Dom flesta i familjen blev helt till sig och allra mest min mamma. Hon blev så glad att hon började skratta,gråta och hoppade runt som ett litet barn på julafton,haha. Resten av släkten tyckte det va jättekul för våran skull. Vännerna reagerade lite olika..Vissa blev glada och sa grattis,medan andra blev lite chockade och lite smått "va,ni också ?" haha men nu har dom flesta sagt att dom vet att vi kommer bli fantastiska föräldrar och förväntar sig inget annat ! :)


5.Vem fick veta det först ?
Ja eftersom jag gjorde testet helt utan att tänka på svaret så blev det ju mamma och lillasyster för att jag va hemma hos min kära mor när jag testade mig.  :)

6.Hur har din kropp reagerat på graviditeten ?
Den har reagerat på så många olika sätt. Först kom illamåendet runt V.10-11 nånstans och stannade till ca V.18. Efter Thailand som jag va i när jag va runt V.18-21+ så mådde jag lite bättre och började mest bara känna mig stor. Känner att jag inte alls kan "springa" eller gå snabbt i trappor för då tappar jag andan,haha utan får hålla mig lugnt och inte bli för upphetsad eller stressad för då känner jag det direkt. Blött näseblod några ggr dessutom men tror det har varit pga stressen från bägge jobben jag har,men blir ändring på det f.r.o.m nästa vecka :) Nu i V.28+ mår jag hur bra som helst !!


7.Viktökning ?
Jo då det har hänt grejer där med ;) Runt V.21+ hade jag gått upp ca 4-5 kilo och det kändes väl lite lite...Men nu i V.28+ ligger jag på 8,5 kilo plus och börjar väl känna mig mer och mer tyngre. Men normal är det. Desutom växer ju lillen i magen otroligt mycket hela tiden och allra mest i efter V.36 så vi får vänta och se vad som händer ;)

8.Känner du att du har rätt stöd ?
I början måste jag erkänna att jag kände mig rätt ensam. Förutom mammas stöd som funnits där sen dag ett. Men Kim hade ju svårt att sätta sig in i vad som höll på att hända... "Ja,ett barn kommer om ca 9 månader,kul" typ den känslan hade väl han just då medans jag kände helt annorlunda.. Började tänka mycket på framtiden och vad vi hade gett oss in på. Tvivlade smått om det av något vi skulle klara av,men allt eftersom känner jag mer och mer ångest för att jag ens hade dom tankarna... Vännerna har väl också varierat mycket. Finns dom få som varit överlyckliga från början så har vi dom som har varit väldigt förvirrade och inte riktigt vetat hur dom ska förklara eller beskriva vad dom tycker/känner... Men som sagt nu är det ca 11 veckor kvar tills skrutten är här och vännerna är det viktigaste just nu. Vill verkligen inte tappa nån utav er pga av att jag ska bli mamma och känner att dom flesta finns vid min sida så fort jag behöver det :) Tack !

9.Några namn till bebisen ?
Dom finns där men dom håller vi på tills det är dags ;)

10.Någonting du ångrar sen du blev gravid ?
Nja,det är väl det att jag inte riktigt har kunnat behärska mig som en normal människa.. Varit rena graviditetsmonstret här hemma..Kim har fått stått ut med mycket och älskar honom sååå för det. Sen är det väldigt svårt att själv acceptera att man faktiskt blir mer skör... Gråter lättare och känslorna svävar mellan himmel och jord hela tiden. Svårt att förstå att man inte riktigt känner sig själv,nästan skrämmande.


11.Du har ju stått över en del under dom månaderna som gått och ytterligare några månader då du ska amma efter barnet är fött,hur känns det ?
Hur det känns ? Ja precis som dom flesta 21 åringarna skulle känna sig... Utanför vid vissa tillfällen. Har slutat röka som jag gjort i många år. Slutat festa (för tillfället) ;) och visst det tar lite på en av vännerna fortsätter och lever sitt medans man själv förbereder sig på helt andra saker. Men det finns ingen som kan säga att livet tar slut bara för att man får barn ? Min mamma är ett starkt exempel på det. Hon har tre barn som idag är 23-21-17 som hon fick vid 20-21,5-24 års ålder och hon lever livet för fulla muggar men har alltid älskat oss på vägen och gjort allt för oss. Där har ni min förebild. Kommer självklart leva livet och uppleva saker bara att jag gör det tillsammans med min egna nya familj. Längtar så tills nästa kapitel börjar då jag och Kim står som föräldrar och ska ta oss an den uppgiften ♥

Ja jag måste bara göra som Ida och slänga upp min historia om hur jag fick veta att jag och Kim väntade barn ! :)



Jo,detta va i början av November månad och jag levde på precis som vanligt.Jobbade,träffade vänner,gick på krogen osv. Så va det en dag då jag skulle duscha och ställde mig i duschen och råkade komma åt ena bröstvårtan med duschslangen (fråga mig inte hur jag gjorde det ) ;) men fick otroligt ont och kände att sån smärta ska man väl inte få av den där lilla "tuchen"...
Men tänkte inte mer på det utan släppte det ganska fort.. (detta va perioden då jag gick och vänta på mensen med),trodde bara jag va lite extra känslig.

Hur som helst.. Jag åt P-piller under hela perioden och misstänkte allra minst en graviditet,hur glad jag än är idag att jag ska bli mamma så va det inget jag och min sambo planerade. Men den 10 november så hade mensen inte kommit och jag började smått misstänka att det va nåt som inte stämde.. Grät lättare,mådde lite illa,humöret svaja upp och ner,ja ni flesta vet hur man kan bete sig ;)

Så jag bestämde mig för att åka till apoteket en kväll innan jag skulle hem till mamma på middag och köpa ett graviditetest och bara få klart för mig att det inte va så att jag vänta bebis. Stötte självklart på min moster på apoteket och hon undrade ju självklart va jag gjorde där så försökte snyggt slingra mig ur att jag va lite smått förkyld haha.. Så fick köpt det och åkte hem till mamma.
Nämde ingenting för varken henne eller lillsyrran utan gick lugnt och sansat in på toa...5 min efteråt slet jag upp dörren och började storböla-jag menar verkligen grina som en litet barn som inte får den vill ! Jag va rädd,förvirrad och förstod inte att det va sant.."Men,men p-piller",mummlade jag hela tiden och mamma kom farandes och undrade vad jag höll på med och syrran likaså...
Jag sa inget utan visade testet och mamma började skutta av lycka och gråta och va helt till sig. "Jag ska bli mormor" skrek hon...Men hallå,jag då ? Här står jag vilsen och du hoppar runt ?! Hur som helst hann att svälja nyheten att jag faktiskt snart har ett litet liv inom mig.

Kom hem senare på kvällen och mötte min pojkvän med blicken "vi behöver prata". Vi satte oss ner i soffan och det tog inte lång stund innan jag började grina igen (vet inte va jag hade för känsla riktigt...)

Så kom det " älskling vi är med barn" och pojkvännen " Jaha...Eller va SA DU ?" Och jag nickade och sa igen "jag är gravid". Chocken hade redan slagit honom men sen så kom det största leendet jag nånsin hade sett på honom och han kramade om mig och frågade om det va sant. Och jag bara nickade och började själv småle lite. Jag visste att han älskade mig men att han skulle bli såhär glad hade jag ingen aning om så jag fick en sån underbart lycklig känsla inom mig och förstod att vi skulle gå från 2
 till 3 :)
Vi sa iof att vi skulle sätta oss ner och tänka över hur vi skulle göra..Va skulle vara bäst för oss och barnet självklart,men dagen efter så fick jag mess av honom och han skrev " älskling jag vet vad jag vill nu och jag vill bli pappa".


Jag,Kim och våran lille/a älskling !

Här är vi 6 månader senare och förbereder oss på vad som komma skall om 3 månader :) Är så lycklig !!

Hej allesammans !

Igår va jag på tjejmiddag och min kära moster tillsammans med mamma och deras barndomsvänner :) Dom åt räkor och olika ostar och drack vin. Själv fick jag  en helig panpizza och sodavatten :) Va så gott ! Åt lite baguetter med ost med,mums !

Iaf...
Senare under kvällen då damerna fått i sig lite vin tog moster fram en kedja med en stjärnformad diamant på som hon började prata med och fick fram ett "Ja" som visades när diamanten började göra ringar i luften... ? "Whaaaat ?" tänkte jag,moster rörde inte ens armen ??? :/ Skrämmande....Och diamanten visade även ett "Nej" genom att göra en rak linje i luften fram och tillbaka... Så sjukt overkliget men fräckt va det...

Varje gång Annika (moster) sa "Tack" så stannade den :O haha jag har lite svårt för det där men fan det va riktigt fräckt !
Så Annika la diamanten på min handled,precis där jag har mina 3 små stjärnor (tatueringen alltså) och lyfte upp den nån cm och väntade...Helt plötsligt började den snurra runt,runt,runt en STOR ring,vi pratar alltså en STOR ring,harre va den va igång...
Va så sjuk...Sen tog hon även diamanten och lät den bara hänga och frågade "Kommer Alexandra få en pojke" och efter en liten stund började den göra den där raka linjen som betyder "Nej"...Haha såååå sjukt !



Så tydligen allihopa så ska jag och Kim få en liten prinsessa :D haha nu är det bara att vänta och se vad som komma skall !  Jag blir ju överlyckligt vad det är blir !!! ♥


Men ville ändå berätta för er... :)

Ha en kanon onsdag ! Puss // A

Hej...!!!

Idag var nog den bästa dagen i mitt liv än så länge :)
Fick äntligen se vår lilla skrutt i magen och som Han/hon växer på :D
Dessutom vägrade lillen ligga still,harregud va hon/han sparkade och rörde på sig så läkarn hade lite problem med att få till några bilder haha men till slut fick hon en perfekt bild som ni ska få se nu :)
Är fuktansvärt stolt och vet nu säkert att jag är V. 16+2 bebisen är beräknad i mitten av Juli,lite typiskt antigen ploppar du ut på systers 18 årsdag eller på Kim födelsedag haha,återstår att se ;) Men ändå skönt att veta nu.Fast trodde jag va lite längre. :P

Titta och njut för det gör jag hela tiden !!!! :D

(Titta så fint skrutten ligger.Svårt att inte le varje gång man ser denna bild )


 Mamma och pappa älskar dig !!!

Ja magen växer och växer :)

Här är en bild på vad vi tror ska föreställa V. 16+0 men snart vet vi exakt vart jag befinner mig i graviditeten. Ultraljud den 27 Jan :)




Längtar tills det lilla livet tittar ut :D

På tal om bebis och graviditet så ska vi blivande föräldrar till barnmorskan imon och kolla blodprov mm
Om vi har tur så kanske hon hann med ett litet mindre ultraljud bara för att se att det finns "rörelse" i magen och att allt står rätt till :)) ska bli otroligt kul och ser fram emot det !! :D


Nä ska försöka sova en stund nu. Ha de !

// A

Slutligen- Tack Steff för att du finns och hör av dig och verkligen finns där hela tiden. Du ska veta att jag gör detsamma för dig !! (Vilket du redan ska veta vid det här laget)  Tack,tack,tack ! Säger det inte fööör ofta. Är så mesig när det kommer till känslor osv så skriver av mig här ist :D


Ja lite uppdatering igen dårå.. Förlåt för att jag varit så tråkig det senaste och knappt skrivit nåt, men ibland så vill man och ibland inte :/


Ha det fintfint i höstvädret :) Buena noches amigos/as ;)

Gjorde mitt trejde graviditetstest idag bara för att vara helt säker på att jag inte inbillar mig att det verkligen händer... Jag och Kim väntar barn och vi kan inte vara lyckligare !!! :)

Dom flesta av er vet ju redan detta och försökte hålla det tyst en längre period men icke,det går ju bara inte när man har så mycket glädje i sig att man bara vill SKRIKA !!!!! :D:D Är inne i v.7 ca och känner inte av allt för mycket illamående (kan jag vara en av dom få som har den turen ?) humm...kanske,kanske inte :P Och barnet är beräknat till början av Juli 2010 :)) Oj,va jag ryser av att säga det ;) Men som sagt fortfarande ganska tidigt och tyvärr så finns ju tankarna att det kan sluta annorlunda,men ska absolut tänka positivt så mycket det bara går !!

Men som sagt- Otrolig känsla och visst jag är ung...21....22 vid förlossning och det finns blandade åsikter om det och jag kan hålla med... Barn är en otroligt stor grej och det är inte bara att "gå och skaffa barn" utan det är ett livstids ansvar som jag är 110% beredd på att ta,självklart tillsammans med Kim <3
Men helt ärligt så bryr jag mig inte om er som inte kan glädjas utan fokuserar helt på mig,kim och familjen som stöttar detta till 1000 !!! Även Kims familj är såååååå glada :D


Ja då har man skirvit av sig lite om den stora nyheten och det känns underbart skönt !



Nu måste jag sova...upp och jobba imorgon.

Älskar dig Kim mest av allt och jag vet att du kommer bli världens bästa pappa !!! :)