Alexandra - Mamma till finaste Hugo

Ja jag måste bara göra som Ida och slänga upp min historia om hur jag fick veta att jag och Kim väntade barn ! :)



Jo,detta va i början av November månad och jag levde på precis som vanligt.Jobbade,träffade vänner,gick på krogen osv. Så va det en dag då jag skulle duscha och ställde mig i duschen och råkade komma åt ena bröstvårtan med duschslangen (fråga mig inte hur jag gjorde det ) ;) men fick otroligt ont och kände att sån smärta ska man väl inte få av den där lilla "tuchen"...
Men tänkte inte mer på det utan släppte det ganska fort.. (detta va perioden då jag gick och vänta på mensen med),trodde bara jag va lite extra känslig.

Hur som helst.. Jag åt P-piller under hela perioden och misstänkte allra minst en graviditet,hur glad jag än är idag att jag ska bli mamma så va det inget jag och min sambo planerade. Men den 10 november så hade mensen inte kommit och jag började smått misstänka att det va nåt som inte stämde.. Grät lättare,mådde lite illa,humöret svaja upp och ner,ja ni flesta vet hur man kan bete sig ;)

Så jag bestämde mig för att åka till apoteket en kväll innan jag skulle hem till mamma på middag och köpa ett graviditetest och bara få klart för mig att det inte va så att jag vänta bebis. Stötte självklart på min moster på apoteket och hon undrade ju självklart va jag gjorde där så försökte snyggt slingra mig ur att jag va lite smått förkyld haha.. Så fick köpt det och åkte hem till mamma.
Nämde ingenting för varken henne eller lillsyrran utan gick lugnt och sansat in på toa...5 min efteråt slet jag upp dörren och började storböla-jag menar verkligen grina som en litet barn som inte får den vill ! Jag va rädd,förvirrad och förstod inte att det va sant.."Men,men p-piller",mummlade jag hela tiden och mamma kom farandes och undrade vad jag höll på med och syrran likaså...
Jag sa inget utan visade testet och mamma började skutta av lycka och gråta och va helt till sig. "Jag ska bli mormor" skrek hon...Men hallå,jag då ? Här står jag vilsen och du hoppar runt ?! Hur som helst hann att svälja nyheten att jag faktiskt snart har ett litet liv inom mig.

Kom hem senare på kvällen och mötte min pojkvän med blicken "vi behöver prata". Vi satte oss ner i soffan och det tog inte lång stund innan jag började grina igen (vet inte va jag hade för känsla riktigt...)

Så kom det " älskling vi är med barn" och pojkvännen " Jaha...Eller va SA DU ?" Och jag nickade och sa igen "jag är gravid". Chocken hade redan slagit honom men sen så kom det största leendet jag nånsin hade sett på honom och han kramade om mig och frågade om det va sant. Och jag bara nickade och började själv småle lite. Jag visste att han älskade mig men att han skulle bli såhär glad hade jag ingen aning om så jag fick en sån underbart lycklig känsla inom mig och förstod att vi skulle gå från 2
 till 3 :)
Vi sa iof att vi skulle sätta oss ner och tänka över hur vi skulle göra..Va skulle vara bäst för oss och barnet självklart,men dagen efter så fick jag mess av honom och han skrev " älskling jag vet vad jag vill nu och jag vill bli pappa".


Jag,Kim och våran lille/a älskling !

Här är vi 6 månader senare och förbereder oss på vad som komma skall om 3 månader :) Är så lycklig !!