Alexandra - Mamma till finaste Hugo

Frågor och svar

1.Hur långt gången är du ?
28+5

2.När fick du veta att du väntade barn ?
10 Nov 2009

3.Hur reagerade pappan till barnet när han fick veta ?
Han blev chockad,men otroligt glad :)


4.Hur reagerade omgivningen(familjen,vännerna osv.) ?
Dom flesta i familjen blev helt till sig och allra mest min mamma. Hon blev så glad att hon började skratta,gråta och hoppade runt som ett litet barn på julafton,haha. Resten av släkten tyckte det va jättekul för våran skull. Vännerna reagerade lite olika..Vissa blev glada och sa grattis,medan andra blev lite chockade och lite smått "va,ni också ?" haha men nu har dom flesta sagt att dom vet att vi kommer bli fantastiska föräldrar och förväntar sig inget annat ! :)


5.Vem fick veta det först ?
Ja eftersom jag gjorde testet helt utan att tänka på svaret så blev det ju mamma och lillasyster för att jag va hemma hos min kära mor när jag testade mig.  :)

6.Hur har din kropp reagerat på graviditeten ?
Den har reagerat på så många olika sätt. Först kom illamåendet runt V.10-11 nånstans och stannade till ca V.18. Efter Thailand som jag va i när jag va runt V.18-21+ så mådde jag lite bättre och började mest bara känna mig stor. Känner att jag inte alls kan "springa" eller gå snabbt i trappor för då tappar jag andan,haha utan får hålla mig lugnt och inte bli för upphetsad eller stressad för då känner jag det direkt. Blött näseblod några ggr dessutom men tror det har varit pga stressen från bägge jobben jag har,men blir ändring på det f.r.o.m nästa vecka :) Nu i V.28+ mår jag hur bra som helst !!


7.Viktökning ?
Jo då det har hänt grejer där med ;) Runt V.21+ hade jag gått upp ca 4-5 kilo och det kändes väl lite lite...Men nu i V.28+ ligger jag på 8,5 kilo plus och börjar väl känna mig mer och mer tyngre. Men normal är det. Desutom växer ju lillen i magen otroligt mycket hela tiden och allra mest i efter V.36 så vi får vänta och se vad som händer ;)

8.Känner du att du har rätt stöd ?
I början måste jag erkänna att jag kände mig rätt ensam. Förutom mammas stöd som funnits där sen dag ett. Men Kim hade ju svårt att sätta sig in i vad som höll på att hända... "Ja,ett barn kommer om ca 9 månader,kul" typ den känslan hade väl han just då medans jag kände helt annorlunda.. Började tänka mycket på framtiden och vad vi hade gett oss in på. Tvivlade smått om det av något vi skulle klara av,men allt eftersom känner jag mer och mer ångest för att jag ens hade dom tankarna... Vännerna har väl också varierat mycket. Finns dom få som varit överlyckliga från början så har vi dom som har varit väldigt förvirrade och inte riktigt vetat hur dom ska förklara eller beskriva vad dom tycker/känner... Men som sagt nu är det ca 11 veckor kvar tills skrutten är här och vännerna är det viktigaste just nu. Vill verkligen inte tappa nån utav er pga av att jag ska bli mamma och känner att dom flesta finns vid min sida så fort jag behöver det :) Tack !

9.Några namn till bebisen ?
Dom finns där men dom håller vi på tills det är dags ;)

10.Någonting du ångrar sen du blev gravid ?
Nja,det är väl det att jag inte riktigt har kunnat behärska mig som en normal människa.. Varit rena graviditetsmonstret här hemma..Kim har fått stått ut med mycket och älskar honom sååå för det. Sen är det väldigt svårt att själv acceptera att man faktiskt blir mer skör... Gråter lättare och känslorna svävar mellan himmel och jord hela tiden. Svårt att förstå att man inte riktigt känner sig själv,nästan skrämmande.


11.Du har ju stått över en del under dom månaderna som gått och ytterligare några månader då du ska amma efter barnet är fött,hur känns det ?
Hur det känns ? Ja precis som dom flesta 21 åringarna skulle känna sig... Utanför vid vissa tillfällen. Har slutat röka som jag gjort i många år. Slutat festa (för tillfället) ;) och visst det tar lite på en av vännerna fortsätter och lever sitt medans man själv förbereder sig på helt andra saker. Men det finns ingen som kan säga att livet tar slut bara för att man får barn ? Min mamma är ett starkt exempel på det. Hon har tre barn som idag är 23-21-17 som hon fick vid 20-21,5-24 års ålder och hon lever livet för fulla muggar men har alltid älskat oss på vägen och gjort allt för oss. Där har ni min förebild. Kommer självklart leva livet och uppleva saker bara att jag gör det tillsammans med min egna nya familj. Längtar så tills nästa kapitel börjar då jag och Kim står som föräldrar och ska ta oss an den uppgiften ♥