Alexandra - Mamma till finaste Hugo

God morgon !


Tänkte jag skulle dela med mig lite ångående graviditeten. Skriver inte allt för mycket om den just nu. 


Imorgon går vi in i V.40 och då är det 7 dagar kvar till BF datumet vi fick första gången vi va på ultraljud :)
Tiden har på ett sätt gått otroligt fort. Kommer ihåg dagen då jag fick svaret "JA" på graviditets-stickan som igår... Känslan man hade just då... Tankarna man hade just då...

Nu har man växt in i sin roll som blivande mamma och är ju absolut högst 3 veckor kvar tills det faktiskt är så att jag är mamma. Allt känns så naturligt. Spjälsängen har ju alltid stått och väntat på att lillen ska komma. Alla kläder ligger ju hur bra som helst i byrån. Och alla känslor har jag ju alltid haft... Eller ?

Ja så känns det. Finns liksom inget som är viktigare än just detta. Kim sa senast igår "Nä nu får h*n ta och komma ut" För det är ju det vi väntar på. Vi väntar på just det ögonblicket då jag kan säga eller ringa till Kim och med glädje säga " Vattnet har gått eller oj,jag börjar känna värkar jag inte känt förut" och kan ringa in till förlossningen och sen börjar det nya livet.
Det nya kapitlet som bara finns där bakom hörnet och väntar på oss !!

Det har ju varit lite förvirrande veckor nu det senaste. Just därför har jag inte pratat så mycket om det här på bloggen.
Var hos min barnmorska den 16 Juni och fick då veta att bebisens hjärtljud va precis som vanligt  och allt såg bra ut förutom att h*n låg i säte (vilket innebär att bebisen ligger med rumpan neråt ist för huvudet).
Och fick då veta att det finns 3 alternativ.
1. Vändningsförsök (träffar en förlossningsläkare som mjukar upp livmordern och trycker på magen så bebisen förhoppningsvis vänder på sig)
2. Man kan mäta kvinnans bäcken och barnets huvud för att se om man inte kan föda naturligt ändå.
(Fast finns större risk för skador på barnet om man föder i säte)
3.Man väntar ca 1 vecka och hoppas på att bebisen lyckats vända sig själv trots den lilla ytan som finns där inne. Och har h*n inte gjort det så återstår kejsarsnitt.


Och detta har jag hanskats med några veckor nu. Bebisen låg i säte Onsdagen den 16:e Juni. Vi fick tid hos en förlossningsläkare på "Östra" Tisdagen den 22:e Juni och då låg bebisen fortfarande med huvudet neråt och jag vill inte göra ett vändningsförsök pga av personliga skäl så vi fick en ny tid.
Måndag den 28:e Juni skulle vi komma tillbaks för inskrivning av kejsarsnitt.

"Men va nu ?? Blir det ingen förlossning ??"- Det va min första tanke. Jag hade sett fram emot det och kunde inte se något annat. Så blev väldigt chockad och kände mig besviken. Besviken på att jag inte skulle få gå igenom det som flesta kvinnor går igenom... Tog nån dag innan jag förstod att det va så det skulle förbli. Kejsarsnitt ist för förlossning... När den tanken blivit en vana så fanns det ju ingenting annat kvar att tänka på utan bara vänta på datum då det skulle hända. Dagen då vi äntligen skulle få träffa vårat barn som vi väntat på i 9 hela månader !!!


Hur som helst.

Måndagen den 28:e Juni,alltså 6 dagar efter vi varit på besöket hos förlossningsläkarn då vi fick veta att chansen att bebisen vänt sig igen skulle vara ca 10% så har det hänt.
PÅ 6 DAGAR har våran busunge lyckats vända sig från säte och när läkarn i Måndags skulle göra en sista kontroll för sedan skriva in oss så visade sig att huvudet ligger neråt som det ska fast dock inte fixerat sig. "VA ???"- Ytterligare en chock ! Va händer ?? Ska det hålla på såhär fram och tillbaka hela tiden.... ?? Läkarn frågade varför vi "valt" kejsarsnitt. Valt ? Tänkte jag,vi har inte valt nånting... Och då förstod jag ju att det va nåt som inte stämde. Kunde inte själv se skärmen från ultraljudet fast både Kim och läkarn såg det och bägge tittade ganska konstigt.
"Jaha ? Då blir det inget kejsarsnitt."-Sa läkarn.


Nähe ??? När läkarn gick för att samtala med en kollega sprack det för mig. Jag började storböla som ett litet barn och va så förvirrad och förstod varken in eller ut. Jag va bara så trött på alla ändringar och att behöva ställa om sig mentalt IGEN va bara för mycket.

Trots att det va detta jag ville från början så kändes det som ytterligare en besvikelse. När man hade gått nån vecka och börjat acceptera tanken av att det skulle bli kirurgisk-födsel så händer detta ?

Hur mycket plats finns det där inne egentligen ?? Chansen att det skulle hända va ytterst liten men vårat barn har lyckats vända på sig 4 ggr nu på en kort period. Jösses... Hur liten är då denna människa ? :O

Vilket fall....
Idag Onsdagen den 30:e Juni väntar vi fortfarande spänt på vad som ska hända. Ska på ännu ett återbesök imorgon och kolla igen så h*n inte vänt sig igen. Eftersom vi verkar ha ett sånt livligt barn så måste jag kontrolleras noga nu i slutspurten så vi inte missar nåt.

Nu inatt har det varit en väldigt bråkig bebis och jag vet inte riktigt vad h*n har haft för sig där inne. Rört sig som en galning iaf.
Återstår att se imorgon :)
BF datumet är iaf som vanligt den 8 Juli och jag längtar som en tok på att DU ska bestämma dig för att komma ut !!! Mamma och pappa vill så gärna träffa dig.
Men tanken på att det absolut högst är 3 veckor kvar gör mig ändå ganska glad. Fast skulle inte tacka nej till att du betstämmer dig för att komma till världen just denna vecka ;)
Vi väntar på dig ♥



Så ja. Då har jag delat med mig lite om vad som försegår runt omkring mig och mitt barn i magen.
Hoppas dock att ni tycker det är kul att jag inte bara skriver om det ena eller det andra utan gillar att variera mig.

Ibland blir det om graviditeten-kärleken-vardagen-vännerna... Ja precis allting. Vill helst inte fastna i nåt mönster ännu för vet själv den dagen då min lilla prins/sessa kommer så blir väl detta en klassisk " mamma-blogg" den här bloggen med ;)



Ha det fint !
// Alexandra